Problemet är demokratin!

Jag har gjort en del försök att förklara varför PKismen uppstod, och det här är ännu en. Det är dock den som jag just nu tror är den mest eller näst mest avgörande komponenten: Demokratin i ett informationssamhälle.

 

Demokratin blir äntligen ifrågasatt

Det politiska systemet med en symbolisk demokrati där politiker väljer varandra har visat sig väldigt skadlig i längden. De medgörligaste och minst självständiga kommer upp på toppen och väljer in allt extremare varianter av sig själv. Men även demokratin som system blir nu ifrågasatt, vilket är sunt. En stor del av våra problem är den självgoda övertygelsen om att vissa saker var eviga och perfekta.

Demokratin har aldrig på allvar ifrågasatts under hela min levnad. På sin höjd tramsiga citat om att det är det minst dåliga alternativet och att allt annat är sämre. Nu när demokratin avslöjats med sin allra största brist så går det äntligen att ha en seriös diskussion om dess för och nackdelar.

Det är självklart att det nuvarande systemet är trasigt och att ledningen aldrig ska få välja varandra. Den delen tar jag som självklar, att det är folket och inte partiet/politikerna som ska välja politikerna.

 

Demokratins styrkor och svagheter

De brister som jag vill diskutera är själva demokratin som system, även i dess renaste och mest demokratiska form. T.ex. allas maktlöshet, tendensen till likriktning av åsikter när allt blir en popularitetstävling, behovet av olika vägar till makten, nödvändigheten att vara medveten om var den verkliga makten finns.

Om man jämför med en diktatur så är demokratin både mer och mindre labil. En diktatur kan med eller utan yttre påverkan omkullkastas av folket eftersom dess legitimitet vilar på våldsmonopol eller kontroll. En demokratis legitimitet däremot vilar på folkets övertygelse om att det är de som är i kontroll. Den är inte helt olik en teokrati, där makten också upprätthålls av människor övertygelse.

Demokratins problem är dock att det inte finns något riktigt maktfokus. Det finns ingen som verkligen har kontroll. Makten utövas istället genom konsensus, och det är väldigt farligt. De som kan påverka människor mest effektivt och etablera sin berättelse är de som har den verkliga makten.

Det som gör detta så extra farligt är att när makten utövas indirekt av personer utanför det officiella maktstrukturen så kan man inte skapa någon motkraft. Den officiella makten kan man splittra genom olika system som att alltid välja två konsuler, eller hålla val så ofta att folket kunde fungera som en motmakt. Men när makten är i privata händer när man har en effektiv informationsspridning så är det väldigt svårt att kontrollera den. Det behöver inte ens handla om konspirationer, utan det faller sig naturligt för de som har makt att försvara den, och snart så är hela den inofficiella makten förenad i åsikter som en följd av att de har gemensamma intressen i att bevara sin makt.

Det farliga är inte att en inofficiell grupp utövar denna makt, utan det handlar om det sätt som denna makt utövas i en demokrati. I en demokrati så regerar konsensus och det är en inbyggd uppmaning till att påverka människors tänkande. De som utövar makt blir de som kan påverka folks åsikter och det kommer alltid att leda till en likriktning i samhället. I praktiken blir ideologier som PKismen ofrånkomlig när all verklig makt handlar om att få alla att tycka lika.

För att ta ett exempel annat än PKismen och samtidigt se in i framtiden: Vad händer här näst när PKismen brutits mot verkligheten? Media är moraliskt, och snart ekonomiskt, konkursmässiga samtidigt som internet erbjuder nya aktörer som kan ta över.

Givet att man inte lärt sig något av den här utvecklingen, så kommer vi se samma sak hända igen. Internetstjärnor tar över medias mantel, och till en början är de fler och erbjuder mer varierade åsikter, men tids nog så faller de under sin egen besvärjelse precis som media har gjort. De blir några få stora som blir allt mer lika eftersom de påverkar varandras tankar och åsikter, och för att de har gemensamt intresse av att försvara sin makt, vilket även gör hela folket mer enkelspåriga.

Vilken riktning utvecklingen tar nästa gång är svårare att sia om, men det blir en likriktning, och ska man gissa så kommer det vara en reaktion mot PKismen. Kanske är alt-right-rörelsen en fingervisning.

 

Förslag på lösningar

Så demokratin har en tendens till att alltid dra mot extremism eftersom alla likriktas och ingen motkraft stoppar dem innan de krockar med verkligheten.

För att inte låta som en hjärndöd socialist, som enbart kritiserar ett system utan att erbjuda ett bättre alternativ, så ska jag göra ett försök att lägga fram lite idéer på hur .

De enkla lösningarna – om man vill ha demokrati, det är ju inte självklart – är att bygga in motkrafter och check and balance i systemet. Man skulle kanske kunna välja en kung på livstid med stort inflytande till exempel, och på så sätt delvis få en kraft som inte är lika fast i sin samtid som vanliga politiker. Han skulle blivit vald av väljare i en annan tid med andra, mindre radikala värderingar (eftersom ren demokrati leder till extremism) och därmed utgöra en motkraft. Livstidsuppdrag utgör både för- och nackdelar. Fördelen är förstås att det blir rätt långa regeringsperioder oftast, vilket är bra om man vill ha en motkraft från en annan tid. Och det innebär också en slumpfaktor som gör det besvärligare att spela ett politiskt spel när det inte är ett fast datum som kungen ”avgår”. Å andra sidan så går det förstås att bestämma datum om man vill… Det är inte så bra att systemet indirekt uppmanar till att döda kungen. Å andra sidan kanske jag är lite väl cynisk som ser livstidsperioder som en uppmaning till mord… Mer neutralt så innebär slumpen att nästa kung kan tillsättas i precis rätt eller precis fel tid. Han kan i vissa fall bli en medkraft precis när det är som minst önskvärt.

Men den där formen av försök att strukturellt komma åt problemet med ideologisk likriktning är antagligen inte så effektivt. Kanske innebär det istället att utvecklingen kan fortgå en längre tid just för att systemet hela tiden blockerar sig själv innan det spårar ur och därmed bygga upp för en episk urspårning när ”stjärnorna står rätt” så att säga.

Kanske bättre då att komplementera med en mer Petersonesque lösning och faktiskt etablera värderingar i samhället igen. Det är både en svårare lösning, men antagligen betydligt mera verkningsfull på sikt. Även när det går fel…

Om man kan hitta tillbaka till tidlösa värderingar så kan man kanske också hålla samhället i någon form av balans, även under ett så instabilt system som demokrati. En sorts balanserande kraft som vi alla bär med oss och som hindrar att vi rusar iväg för långt i någon riktning. Moralisk kompass som gör att vi inte behandlar människor som PKisterna behandlat folk, och framförallt att vi inte står tysta bredvid vid såna tillfällen.

Men värderingar är mer än bara en moralisk kompass. De är också anledningen till att Sverige var ett sånt fantastiskt land tills PKisterna började riva ner och förstöra allt. Det var ett resultat av de värderingar som var typiska för oss svenskar. Det var därför vi kunde känna tillit till varandra och motiveras att göra landet bättre. Allt som sker i ett samhälle är ett resultat och en spegling av de värderingar som dess innevånare håller.

Samma sak är sann för de invandrare som kommer hit. Deras samhällen är ett resultat av deras värderingar. Det vi ser nu är vad som händer med ett samhälle när den sortens värderingar förs in.

Svenska Institutets skandal och samhällets vänsteraktivism

Jag gör ett undantag igen och kommenterar en dagsaktuell händelse. Skandalen att svenska institutet åsiktsregistrerat människor för att kunna blockera dem från sitt twitterkonto är förstås väldigt allvarligt. Och de har inte gjort saken bättre genom att vägra lämna ut listan som en offentlig handling utan istället förstört den. Betänk att romerna som fanns med i polisens register ersattes med 5000 kr var. Här har vi 12 000 personer som bör få åtminstone samma ersättning för att de registrerats och kallats ”[såna] som ägnar sig åt drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer, men även mot organisationer som är engagerade i mänskliga rättigheter. Dessa konton har ofta högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld.”

Det som tydligen hänt är att en vänsterextremist fått härja på Sveriges officiella twitter-konto och även importerat sitt eget filter till kontot för att stänga ute de som har fel åsikter. Det är heller inte första gången Svenska Institutet avslöjas som statsfinansierad aktivism. Tidigare har det varit en rad vänsterradikala som getts utrymme, och även en rasist (rasist mot svenskar förstås).

Det stora problemet är dock att det är så här det ser ut på alla institut i samhället. Överallt finns denna vänsteraktivism i väggarna. Man talar om strukturell rasism som ett problem, men det verkliga problemet är strukturell vänsteraktivism. Det ordnas kurser i PKisternas ideologi, om vithetsnormer och genustänk, och man upprättar styrdokument och formulerar värdegrunder utifrån den ideologin. Det blir ett ideal att följa för de som vill lyckas inom organisationen. Till sist blir det till och med lagar för att fortsätta det här förtrycket. Det blir så naturligt.

Det är det här som är det stora hindret för att kunna gå vidare efter att lögnen fallit. Det går inte att rensa ut en sån här ohyra, man måste riva ner och bygga nytt.

Jag har tidigare tänkt så kring SVT/SR, att det är så genomruttet att det inte går att ha kvar, utan det måste läggas ner och eventuellt starta upp en ny version där den främsta meriten bland de sökande till tjänster är att de aldrig haft något med svensk media att göra innan.  Men jag tror man får inse att även om SVT/SR antagligen hör till de värsta så är det så överallt. Ideologins dogmer har etablerats i allt och alla. Se till exempel vad skolverket tycker är rimliga frågor på ett nationellt prov.

Men vad händer när man rivit ner alla gamla institutioner och byggt nytt? Polariseringen finns fortfarande kvar. De människor som berikat sig socialt, psykologiskt, kulturellt och ekonomiskt på att trycka ner och förnedra andra människor bor mitt ibland oss. Där till någon miljon invandrare som bekostats av de nedtryckta och som hånfullt höjts upp till skyarna av eliten. Hatet kan bli rent explosivt.

Det svenska samhället har slitits i tu av PKismen. Tro inte som PKisterna att svenskar är så överlägset mycket bättre än andra människor. Vi kan mycket väl få ett eget Rwanda när kontrollen släpper och majoriteten vill kräva sin rätt. Invandrarna kan jag känna sympati för, men för PKisterna finns inga såna känslor. Tvärtom.

Mitt inlägg på flashback om en ny ideologi

https://www.flashback.org/t2820139

Vi behöver en ny ideologi! Även om inte liberalism, socialism, konservatism eller nationalism m.m. är döda så är de samtliga svårt skadade eller sjuka.

Den innevarande ideologin i väst: PKismen; är i stort sett en ideologisk cancersvulst som kunnat växa obegränsat. En synnerligen elakartad variant som spritt sig och trängt in i varje del av samhällskroppen. Skyddad av både media och akademi har den kunnat utvecklas utan att få sina motsägelsefulla och irrationella idéer ifrågasatta eller testade. Den har utvecklats av de värsta extremisterna som följd av dess inbyggda ”underifrånperspektiv,” där bara de av ideologin erkända offren kan formulera ideologins sanningar, samtidigt som ideologin sitter vid makten och genomdriver idéerna i samma stund. Men det där tar jag upp i podcasten, och kommer antagligen lägga ut på min blogg snart också. Poängen är att denna cancer inte kommer överleva när dess inre motsägelser börjar belysas, utan den måste ersättas av någon sundare ideologi.

PKismen må vara vidrig, men den kan också föra med sig något gott. Dess blotta vansinnighet öppnar upp för nya idéer, som att ifrågasätta det nuvarande politiska systemet eller att bilda sig en ny bild av den politiska och mediala eliten, och få en ny förståelse och motivation som leder till att fler människor gör sin röst hörd. Insikten om att makten är klart dummare än den vanlige svensken och insikten om vad som händer med ett samhälle om man inte säger ifrån, har öppnat mångas ögon för möjligheten att själv formulera sina idéer och inte blint lita på systemet.

I den här miljön, när ett ruttet ideologiskt bygge är på väg att rasa samman, är det dags för nya ideologier att vakna. Både socialism och liberalism måste renas från cancern och formulera om sina idéer för en ny tid, och nationalism och konservatism måste etablera sig igen med ett nytt självförtroende efter en lång tid av förtryck.

Mitt förslag till ideologi är inte en ideologi i egentlig mening, utan snarare ett nytt format, eller ett nytt fokus, som går att applicera på samtliga ideologier:

1. Tänk långsiktigt på vilka mönster som uppstår i samhället och kulturen av beslut.
2. Fatta beslut inte på grund av vilka värderingar vi har idag, utan på vilket samhälle vi vill ha i framtiden utifrån våra värderingar.
3. Låt ideologin vara självmedveten, ständigt omvärderande av vilka förändringar som skett i världen och i sig själv.
4. På ett personligt plan agera i vardagen med samma strävan mot det samhälle vi vill ha.

Jag ska försöka ge lite exempel på hur jag tänker.

När kvinnlig rösträtt infördes var anledningen att våra värderingar sa att kvinnor var jämlika med män och därför skulle ha samma rätt att rösta. Enligt punkt 1. och 2. ovan så skulle man istället se till vilka effekter införandet innebar och om det resulterar i ett samhälle som passar våra värderingar.

Det här är ett sätt att se på utvecklingen från beslutet om kvinnlig rösträtt:

Om man tror att män och kvinnor är olika – och det gör nog de flesta som är ärliga mot sig själv – varför funderar man då inte över följderna av ett sånt extremt ingrepp i strukturerna? Plötsligt så är hälften av väljarna av en helt annan sort; det måste ju få enorma konsekvenser för hela samhället. Alla värderingar kommer att skifta rejält i en ny riktning när kvinnor får ett så stort inflytande plötsligt.

Låt ta några påståenden om hur kvinnor är och fundera hur ett samhälle skulle påverkas av att dessa får mer inflytande. Dessa egenskaper för är hämtade från någon gender studies-sida:

dependent
emotional
passive
sensitive
quiet
graceful
innocent
weak
flirtatious
nurturing
self-critical
soft
sexually submissive
accepting

Kan vårt samhälle ha tagit en sådan riktning efter att kvinnlig rösträtt infördes? Uppriktigt så blir det nästan komiskt när man ser ”sexually submissive” där och känner till cuck/hanrej-memet. Men håll med om att det faktiskt är förvånansvärt träffande vad gäller kritiken mot det moderna samhället och PKismen. Till kvinnors försvar kan man ju nämna påstående om att ”om kvinnor styrde världen så skulle det inte vara några krig.” Kanske är det så att anledningen till att vi inte haft krig mellan demokratier är inte p g a demokratin i sig, utan för att kvinnor har fått inflytande? Möjligt, men inte självklart, precis som det inte är självklart att PKismen är en följd av kvinnlig rösträtt.

Min poäng är att den här sortens funderingar aldrig förekommer utan att man inför förändringar enbart med hänsyn till de värderingar man har. Ta till exempel nyliberalerna som ville ha öppna gränser. Det är ju inte de enda värderingarna de har, de vill ju ha fri marknad, låga skatter och mindre välfärdsstat också. Men de högg direkt och drev på för att släppa in så många som möjligt till landet utan att först bygga om samhället för att fungera med fri invandring.

Nu är ju invandringen ett lite elakt exempel då det är en följd av PKism-cancerns infiltrerande av alla ideologier, men det visar ändå på hur extremt kortsiktig vi har varit. En förklaring är förstås att vårt partisystem är ett urvalssystem för konformister och oduglingar och att den konformismen har runnit ner från toppen in i de breda folklagren och på så sätt förlamat rationellt tänkande.

Min önskan är att vi från och med nu tänker långsiktigare, medvetna om vilka effekter som beslut har på vårt samhälle och kultur. Och i förlängningen hur samhället och kulturen påverkar oss själva. Tänk på hur PKismen fick oss att oupphörligen hjärntvätta varandra med tomma fraser, kritiska antydningar om vilka normer som ska gälla, direkt smutskastning och mobbning av de som avviker osv. Vi måste börja se helheten. Hur hela samhället och i förlängningen hela mänskligheten hänger ihop.

Det finns moralisk aspekt här också som ni antagligen noterat med punkt 4, och resonemanget ovan. Om våra beslut, både små vardagsbeslut och stora politiska beslut påverkar samhället, kulturen och till sist även oss själva så är vi själva i en mening ansvariga för hur samhället behandlar oss! Men det är en annan fråga som jag får återkomma till någon annan gång. Det är dock en del av det här nya ideologi-formatet.

Den tredje punkten är en sorts brasklapp. Antagligen har en och annan funderat några varv redan kring hur den här ideologi-idén passar in. Vad skulle det innebära att införa ett sånt här system; vilka följder skulle det få och vilka mönster skulle uppstå i samhället? Det är nu man märker att det här är en inte så enkel ideologisk grund och att det genast uppstår en sorts rundgång i tankarna.

Om vi antar att ideologin får spridning så finns det en inbyggd risk med ideologier som talar om ett framtida samhälle bättre än det nuvarande. Det blir lätt utopier och när man dessutom uppmanas handla och besluta idag för att skapa de mönster som kan ge oss det där framtida samhället, då öppnar man upp för allehanda otrevligheter. För kommunister skulle det kanske låta som ett obetydligt offer att döda några miljoner idag för att oändliga triljoner ska kunna leva i snöflingekommunistiska rymdsamhället i framtiden. Men inte bara själva mördandet är en risk, utan även risken att människor fastnar i en osund loop som med PKismen. När en ideologi har komponenter som får den att programmera sina ideologister och andra människor så kommer det till sist eskalera okontrollerat.

Är det något som jag lärt mig av PKismens katastrof så är det att värdera själva ideologin innan man ansluter sig (även om PKismen dessutom var en så lömsk ideologi att de flesta inte förstod att de blivit PKister). Vilka idéer är det som ideologin har och hur kommer de påverka inte bara världen utanför utan även den själv? I PKismens fall var det stora problemet idén om att de av ideologin utvalda offren (eller egentligen de som gjorde sig till förespråkare för dem) fick subjektivt definiera normer och sanningar med sina känslor som riktmärke, och att det var en moralisk plikt att övervaka och rätta varandra så att den systematiska självhjärntvätten/programmeringen kunde ske bland folket.

Om man ska gå till kärnan av problemet med PKismen så är det antagligen idén om offer, förövare och att man ville öka makten för offret. Och även om jag inte begriper alla turer så tror jag det är ett tillfälle för mänskligheten att lära sig något av sitt misstag. Kanske finns det ett inneboende problem i att dela in människor i onda och goda på det sättet.

Min poäng med punkt 3. är alltså att det är viktigt att förstå ideologiernas mekanik, vad som leder fel och vad som inte gör det. Jag är dock pessimist och ser det som ofrånkomligt att alla idéer vi skapar kommer leda åt helvete om vi inte stoppas. ÄVEN idén att stoppa allting inom en viss tid. Det är antagligen ett ofrånkomligt resultat av system som innehåller medvetande och därmed är självlärande. Korruption och elände är något som vi bara kan hålla stången i korta stunder. Kör vi inte ner i diket till höger så håller vi för långt åt vänster och hamnar i det diket istället. Men vi lär oss! Och håller för långt åt höger nästa gång…

Jag ska fundera lite till kring hur ideologier fungerar och vilka komponenter som är minst dåliga, men jag är nyfiken vad ni tycker så här långt. Hur skulle din ideologi se ut med ett sånt här perspektiv?