FB-inlägg om hur våra begrepp sipprar ut i media.

Det här fenomenet är extremt avgörande. Det vi gör är precis samma sak som PKisterna har gjort. Genom att etablera vår berättelse och använda våra ord konsekvent så börjar vi förändra samhället. Ord som ”regimtrogen media” börjar sakta sippra ut från sidor som flashback och snappas upp ute i samhället. Det finns ett behov att kunna beskriva den verklighet man ser och då kommer vår vokabulär väl till pass. Människor märker att media för en agenda, det går inte att missa, och det finns redan ett utvecklat språk för att tala om det. Förr var dock det språket fula ord, och något som inte fint folk använde, men nu har kritiken börjat vinna så mycket mark att den nya berättelsen vinner väldigt många anhängare.

Kanske har inte Gudmunsson medvetet flyttat gränsen här, utan det kan ha varit ett misstag. Han kanske marinerats för länge i det nya, kritiska språket, så att orden användes av misstag. Precis som vi alla marinerats i PKismens språk och tagit efter beteenden som att låtsas som att rasism är det allvarligaste problemet i samhället eller att vi måste lägga till ”inte för att det är något fel med det,” eller att SD måste pekas ut som något alldeles särskilt. Vi hade badats för länge i den PK-diskurs som media hade etablerat, nu sker samma sak fast tvärtom.

Folkets kritik och ilska börjar bli etablerad och det kritiska språket börjar sippra igenom. Det hjälper förstås att media bränt allt förtroende de hade under valet i USA. För svensk del var det i stor utsträckning inte av egen vilja, men parallellen mellan amerikansk medias fullständiga uppslutning mot Trump var alldeles för lik situationen här hemma.

Det är etablerat att media ljuger om invandringen, och när det väl fastnat så kommer det rulla på i snabb takt med kritik mot hela systemet. Kritiken blir den nya berättelsen, och det är ingen slump att eliten öppet talat om ”vi måste vinna kampen om berättelsen,” eller ”fascisterna försöker flytta berättelsen.”

Jag tror de flesta inte insåg hur bisarrt det är att ett samhälle öppet diskuterar på det sättet. Det tolkades antagligen som ett ”vår sanna berättelse måste vinna mot deras falska,” men eftersom PKismen bygger på relativismen så är det i praktiken en diskussion om ”vilken lögn är det vi vill ha?”

Just nu är det en vändning till en berättelse som bättre svarar mot vår upplevelse av verkligheten, men det är fortfarande en berättelse. PKismen har öppnat dörren till en makaber värld där makt utövas genom att tjata in berättelser hos tillräckligt många. Det finns inget som säger att vi kommer stanna när den nuvarande berättelsen är etablerad. PKismen fann sin grund i ”offrens” upplevelse, vi kommer antagligen hitta en liknande grund. Kanske blir det svenska folkets (rättmätiga) känsla av att blivit utnyttjade och förrådda som läggs som grund. Behovet av upprättelse.

Kommer vi fortsätta på samma sätt som PKismen och flytta gränser hela tiden? PKismen följde en logik att känsligheten för utsatthet, och utsatta var ett ideal, och behovet att visa hänsyn till rasifierade och HBTQ-flingor drev ideologin vidare. Kommer behovet av upprättelse/hämnd bli vår drivkrafts som får vår rörelse att spåra ur?

Jag är inte det minsta orolig att så ska ske, det är min förhoppning att så sker. 😉

Däremot kommer man på sikt vara tvungen att hitta en grund för att hantera relativismen så att vi inte spårar ur så illa som denna gång. Jag tror det Jordan Peterson pratar om kan vara en utväg, att hitta tillbaka till grundläggande värden genom att gå tillbaka till människans natur/psyke eller mytologi, men det ligger lite utanför trådens ämne.

FB-inlägg från kulturkrigstråden

Inget märkvärdigt, men eftersom inlägg ofta blir deletade där så sparar jag det på bloggen: https://www.flashback.org/sp60299067

Precis. Svensk kultur kommer att ta intryck av invandrarna, både som en grund för att definiera sig själva ”vi är såna som inte sexuellt antastar tjejer på musikfestivaler” och som ett imiterande, ”Vi kan också visa vårt missnöje med att elda bilar” t ex.

Det är en intressant situation, där PKismen ju egentligen delvis är en del av vår kultur (mycket har dock ingen egentlig förankring alls utanför Aftonbladets kulturredaktion), och släppt in en enorm mängd främlingar mot vår vilja, men som vi då tar intryck av i vårt angrepp mot PKism-delen av vår kultur.

Invandringen har ju medfört ett inflöde av homofobi, antisemitism och ett tänkande kring etnicitet som inte fanns på det sättet innan. En del av kritikerna mot PKismen finner ju ett extra stöd och inspiration där. Med andra ord så har PKismen lyckats etablera just den sortens ”synder” som den är emot. Den ursprungliga delen högerextrema, som innan var försvinnande få, har alltså på riktigt blivit kulturellt berikade, och tagit fasta på den sortens idéer som de har gemensamt med främlingarna.

Det är så mycket poetisk rättvisa och grekisk tragedi att man inte vet var man ska börja.

För dessutom har ju PKisterna själva stått modell för hur man ska göra. Jag jämförde nån gång med Sulla som med arméns hjälp strukturerade upp Rom så det skulle fungera och att ingen skulle kunna göra som honom, men ingen tittade på resultatet, alla såg bara metoden. PKisterna har ritat upp kartan för hur man ska arbeta för att förändra ett land, och styra utan att styra. Fostra medborgarna genom institutioner och media till att styra och kontrollera varandra för att upprätthålla den berättelse man valt. En nationalistisk regim kan göra precis samma sak, och skapa ett system för att hjärntvätta människor till att hjärntvätta varandra. En nationalistisk PKism.

Dessutom har man ju öppnat Pandoras box vad gäller metoder gentemot åsiktsmotståndare. Det finns nästan ingen gräns kvar längre för hur man kan missbruka sin maktposition. PKisterna har gett sina fiender en moralisk rätt att ge igen med samma mynt. Uthängningar, förstörda karriärer, och hjälpta karriärer för de egna, använda skolor att fostra fram PK-Jugend, använda skattepengarna till renaste propagandan, rikta forskningspengar till ideologins vetenskaper osv.

Det som ska sägas är att man inte gått till fysiskt våld, utan att det är ett socialt våld man använt sig av. Betydligt lömskare och svårare att bemöta.

FB-Inlägg om orsakerna till situationen i Sverige

inlägg
1. Det politiska systemet.

Politiker bestämmer vilka du kan rösta på. Enda möjligheten att komma fram är alltså att vara lydig mot partiledningen. Endast sanna konformister kan i längden lyckas i en sån miljö. Och det är de konformisterna som snart sitter i partiledningen. Det blir en rundgång i systemet med allt mer odugliga och lydiga människor som helt saknar förmåga att tänka självständigt. Ingen vettig människa hade röstat på de riksdagsmän vi har idag om de fått välja.

Det demokratiska systemet sprider ut makten. Det finns inte längre en makt samlad hos en eller ett par personer, utan makten utövas istället av en hord tjänstemän på myndigheter och institut i samhället. Detta gör att makt bäst utövas genom att förändra opinion, diskurs och kultur. Media har stor makt här, men även politiker använder sig av den här makten genom institut som skolor och värdegrundskurser. Man etablerar hos människor en idé om att de måste övervaka och programmera varandra. Folket styrs genom att lära dem styra varandra. Folk lär sig vad som är PK och vilka gränsdragningar och positioner som finns i diskursen.

Politikernas makt är dock stark över människors karriärer och tillsättande av tjänster. Följden blir att de placerar sina vänner och personer som tänker som de på alla höga positioner, och med tiden sprider sig den effekten över hela samhället. För att lyckas göra karriär så måste du ha rätt åsikter, och de åsikterna är PKismen som media fostrat de lydiga politikerna till.

2. Media. Detta är de värsta förövarna förstås.

Media kontrollerar berättelsen och kan den vägen förändra kulturen och diskursen i samhället, men de påverkar också politikerna som i förlängningen skapar systemet som programmerar människor att vara PK och att fostra varandra att vara mer PK.

Eftersom vi enligt punkt 1 har odugliga politiker som är specialister på att lyda och inte sticka ut, så får media en enorm makt genom möjligheten till drev. Det behöver inte ens finnas någon grund för dreven, det räcker med att man inte betalat tv-avgift eller att opinionssiffrorna är lite lägre. Politikernas främsta talang är därför förmågan att vara undergivna pudlar gentemot media och aldrig riktigt ta ställning till något. Ta till AKBs och Lööfs hantering av att M kanske ville fälla regeringen och regera med stöd av SD- fast utan att samarbeta med SD – och C kanske skulle fälla regeringen. Sen backar man naturligtvis från de redan vaga uttalandena, som mest var tomma utspel, och ”förtydligar” genom att bli ännu otydligare.

Media är uttolkare av politiken och blir för politikerna den egentliga målgruppen för politiken. Om inte media gillar idéerna så kommer det presenteras för folket som ondska eller idioti. Följden är att politiker avskärmas än mer från folket och driver bara den politik som kan godkännas av media.

3. PKismens polariserande och relativistiska natur.

PKismen är en lömsk ideologi som smugit sig på oss. De flesta vet inte att de är PKister, eftersom det varit en process av att flytta gränser. Klart man är emot rasism liksom, men då flyttar PKismen gränsen för vad som är rasism.

PKismen är en hatideologi, som kommer ut marxismen via kulturmarxismen. Den behöver en fiende att hata och offer att värna. Men problemet är att PKismen vunnit sin makt innan den var riktigt färdigformulerad. Till skillnad från andra ideologier så är det inte någon skarp tänkare eller någon ledare som formulerar och sätter gränder för ideologin. Den rollen har getts till ”offren.” Eftersom allt är relativt enligt PKismen så är det helt godtyckligt vilken berättelse eller sanning som gäller, så varför inte låta offren avgöra? Man har gjort ”offergrupperna” och deras känsliga medhjälpare till uttolkare av vad som är sant eller rätt, endast med sina känslor som grund. Känner någon sig kränkt, så har ett brott begåtts.

Dessa kränkta offer och godhetsapostlar blir alltså de som formulerar PKismen medan den redan kontrollerar samhället via politiker, media och den programmering/fostran vi själva utför på varandra. Problemet är att det i PKismen finns en dygd i att vara känslig, särskilt å andras vägar. Därför eskalerar PKismen och urartar fullständigt, vilket förstås genast överförs på själva samhället som den styr över. Extremisterna är alltså de som bestämmer hur vårt samhälle ska vara! Känsloextremisterna formulerar samhällets ideologi, media etablerar den och de lydiga politikerna bygger upp systemet för att fostra oss till att fostra och styra varandra. Detta är det egentliga statsskicket i Sverige!

Kampmomentet i PKismen ska inte underskattas heller. Makten och överheten ropar uppmuntringar och hejar på när vi revolterar mot ”makten.” De menar då patriarkatet eller rasistiska strukturer, och inte den egentliga makten förstås. Men även om det tycks genomskinligt att makthavarna lär oss i skolan att kämpa för feminism och jämställdhet, och att de hyllar en upprorisk vänsteranda, så fungerar det. PKister lycka skapa en kampkänsla hos många. De har ett mål och en fiende och det ger den där extra energin till att kämpa för kvinnorna i bolagsstyrelserna och att kämpa emot patriarkal snöskottning. Men det gör också att man kan behandla vissa människor hur illa som helst. De som inte är godkända av narrativet och kan klassas som rasister blir avhumaniserade. Dessa kan förföljas och hängas ut, vilket gör PKismen än mer oemotsagd, när det blir socialt farligt att säga vad man tycker.

Jag har försökt reda ut det här på min blogg och i den troligen kortlivade podcasten: http://ormeniparadiset.se/2017/02/21…ens-psykologi/
http://ormeniparadiset.se/2017/02/27…ns-utveckling/

Som antagligen framgår så är nyckeln till förändring att svara med samma mynt och förändra vår kultur och diskurs genom liknande metoder. Vi har inte media, men vi har internet. Och vi har fördelen att verkligheten stämmer bättre med vår karta.

Edit: Glömde förstås svenskarnas egen roll i eländet. Svenskarna har blivit för självgoda och slöa, och därför tappat den skärpa som behövs för att stoppa den sorts förskjutningar som skett. Det är praktiskt för politiker att få 4 istället för 3 år på sig att genomföra sin politik, men det är också en kraftig minskning av det redan minimala inflytande folket haft, till exempel. Vi behöver lära av andra kulturer och tidsepoker och inte utgå från att alla är som vi, eller kommer bli som vi bara de får en värdegrundskurs.

Några av mina flashback-inlägg

https://www.flashback.org/sp60245979

Väldigt bra tråd.

Jag delar din uppfattning om att forumet präglas av en defaitism, men det är inte konstigt med tanke på den utmattning många sanningssägare måste känna vid det här laget. Ingen trodde nog att det skulle gå så här långt med PKismen. Själv trodde jag att kraschen skulle komma redan 2016 när resultatet av 2015 började märkas på allvar.

Men själv har jag varit uppgiven väldigt länge men nu hittat tillbaka till en sorts motivation mitt i allt elände. Eller snarare på grund av eländet.

Så här tänker jag:

*Läget är akut och något måste göras innan allt är förlorat. Därifrån kan man dra en hel del motivation.

*Samtliga i ledande ställning är så fullständigt odugliga och värdelösa att vem som helst skulle göra ett bättre jobb. Även du och jag skulle alltså göra ett bättre jobb! Och jag talar inte bara om politiker eller media, utan alla som öppnar käften offentligt avslöjar sig som idiot. De som tiger må vara smarta typer som sitter på något universitet, men de hörs inte. Istället släpps ”experter” fram i klass med Arnstad och Eksvärd.

Det kan tyckas som något negativt, men jag ser det hellre som att vara enögd i de blindas rike. Om man vill göra intryck i historien och göra sin röst hörd så är det nu! Du och jag hör till den yttersta eliten av tänkare bara genom att inte vara fullständiga idioter.

*Det har aldrig varit lättare att göra sin röst hörd. Den nya tekniken gör att start-up-kostnaden för att starta en podcast, en blogg eller en youtube-kanal är 0. Problemet är möjligen att nå ut och bygga en bas av followers. Men det är ett pseudo-problem i det stora. Poängen är inte att personligen bli framgångsrik, utan att vara ännu en röst som protesterar. Till sist så bygger man upp till en orkan av protester i alla medier, utom MSM. Men när motsatsen till MSMs budskap hörs överallt då förlorar de all sin makt.

*Landet är i kris. Men en kris är också en möjlighet att upptäcka vilka brister som finns och rätta till dem.

*Jag tror på att varje liten handling mot målet är avgörande. Att skriva det här inlägget på FB kanske inspirerar någon; att säga ifrån när någon försöker antyda något PK,brunkleta eller hänvisa till MSM som en källa. Det är en del i den stora rörelse som leder till förändring. Varje liten handling nöter ned PK-bygget och etablerar en ny diskurs där andra frågor och ämnen diskuteras, och inte de ämnen om rasism, HBTQ, feminism osv som eliten valt ut åt oss.

Allt vi gör är en del av att bygga upp eller bevara en viss kultur. Vill vi inte ha PKism så bör vi i varje handling agera därefter, och inte acceptera deras världsbild eller förstärka den genom att sprida deras idéer. Att ta avstånd från rasism eller att ens diskutera ämnet är att acceptera deras bild av att rasism är den viktigaste frågan. Ta istället avstånd från PKismen! Och gör inte rasism ens till ett ämne att diskutera; och framförallt ställ inte rasism som PKismens motpol, för det är den inte, och det är att bekräfta deras världsbild. PKismens motpol är tolerans, åsiktsfrihet och respekt för vanliga människor m.m.

*Att vara konservativ och nationell är att vara rebell idag. Det går inte att trycka ner hur länge som helst innan det blir coolt. Kidsen skrattar och driver med de stela och fyrkantiga demokraterna som kallar en bild på en groda för hatsymbol, eller deras försök att definiera alt-right. Föräldragenerationen står för PKism och det har aldrig funnits en värre idioti för rebellerna att riva ner.

*Dessutom kan det vara kul! Hitta glädjen i att göra PKisterna butthurt och ”triggered.” Den ovan nämnda rebelliskheten hos alt-right-rörelsen tror jag svider extra hos vänstertomtarna: ”men-men-men det är ju vi som står upp mot makten. Det är ju vi som kämpar för kvinnors sak precis som staten lärde oss i skolan. Det är vi som demonstrerar mot patriarkatet och den rasistiska arbetarklassen på första maj. Vi är de riktiga rebellerna som bryter mot alla normer som PKismens normer säger att man ska bryta mot, och tvingar på andra våra normer. Vi är rebellerna väl?” Hela idén om att utöva trotsig rebelliskhet från maktposition är så dum att de måste påminnas varje dag. ”Stå upp mot överheten, och då menar jag inte vi coola och kaxiga feminister i smartaste bästa tjejgänget-regeringen utan…öh… patriarkatet. Just det. Patriarkatet är de som har den egentliga makten. Vi liksom bara sitter här i regeringen och är rebelliska.

*Hela väst står inför en avgörande tid. Se det som något historiskt intressant, att få vara del av avgörande historiska ögonblick. Och ta chansen att bli en del av historien genom att agera!

https://www.flashback.org/sp60239065

Problemet med PKismen är dock hur allt är flytande. Värdegrunden om allas lika värde är helig och kan aldrig ifrågasättas, men samtidigt så måste man värdera människor olika. De invandrare som kommit hit är mer värd än de som är kvar i närområdet. Att diskriminera är ett brott mot värdegrunden, men ibland måste man ändå diskriminera för att skydda ”utsatta”, eller helt enkelt för att om man inte har olika tider på badhuset så blir det övergrepp. Man kan inte sätta grupper mot varandra, men gruppen svenskar får dock stå tillbaka för gruppen invandrare. Paradoxer av den här typen är en fundamental del av PKismen.

Så PKisterna skulle kunna säga öppet att ”Nej, värdegrunden och allas lika värde är fel” och ändå glida vidare på samma sätt. Antingen hittar de på något nytt nyord eller omtolkar något gammal så som mänskliga rättigheter för att passa deras agenda. Eftersom det är media som har kontroll över om något ska ifrågasättas eller inte, och hur diskussioner ska föras och om vilka ämnen, så kommer de undan.

Kärnan i ideologin är att det alltid finns offer att kämpa för och förövare att hata och angripa. Begrepp som värdegrund kommer och går och är bara heliga så länge det fungerar. Att just invandrare trumfar alla andra grupper är tillfälligt och beror på att det blir det mest laddade ämnet och att de därmed har bäst fiender att kämpa emot där. HBTQ är mer bara ett sätt att vinna prestige bland eliten, men någon grupp är alltid de största offren och när HBTQ ställs mot invandring så vinner invandringen.

Anledningen är just att motståndet mot invandringen är störst. Man definierar sig utifrån sina motståndare och gör det mest kritiserade i sin ideologi till det viktigaste att kämpa för.

Ett annat problem för PKisterna är att de hela tiden eskalerar sin ideologi, eftersom ”offren” själva eller deras uttolkare avgör sanningen. Följden blir att man allt mer alienerar sig. Först från rasister, sen från ”rasister” och sen från rationella kritiker av invandringen osv. Allt fler föser man samman i gruppen fiender, så att människor som innan var PKister plötsligt en dag kan finna sig tillhöra fienden. Människan som så solidariskt visade sina sympatier för Palestina med sin sjal, sysslar nu med kulturell appropriering och är ond.

Jag tror alltså kriget slutar av två orsaker:
1. Folket börjar få nog till följd av massinvandringen och den inkompetens och naivitet som den hanteras på.
2. PKismen börjar göra fiender bland media. Alltså den utser sina fiender.

Det kanske inte är någon mer som minns det men för väldigt länge sedan gjorde Janne Josefsson ett reportage bland några invandrarungdomar och sa något skämtsamt om ”här är en gangster jag känner igen” och den kamratliga skämtsamheten möttes av ilska från invandrarkillen som skällde ut honom för att ha rasistiska åsikter eller något sådant. Jag kanske övertolkar, men jag tror att det blev en vändning för Josefsson. Innan var han typisk PKist som skulle förstå de utsatta värstingarna, och har säkert den inställningen att tacka för att han alls släpptes fram, men några år efter det var han snarare en återhållen realist.

Och jag tror det är det som händer allt eftersom. Offren revolterar och pekar ut att journalisten är en fucking white male. Men när journalisten blir placerad i fiendefacket och inte känner för att buga sig inför offren, så får denne ett annat perspektiv och upphör att blunda för PKismens inbyggda motsägelser.

Och jag tror det går fort när det vänder just för att PK-bygget är så ruttet eftersom man aldrig behövt försvara sig mot kritik innan. Kvar blir nog bara några lösrykta idéer om solidaritet eller människovärden, men utan en hierarkisk struktur med offer på olika nivåer. PKisterna dominerar i stort sett hela samhället och alla höga poster, så övergången kommer att bli intressant.

https://www.flashback.org/sp60238312

För ett halvår sedan hade jag avskrivit dig som en stolle, men idag har jag en helt annan uppfattning.

Men problemet som jag ser det är att partierna har makten och att de väljer ut vilka som kan bli valda. Det blir i praktiken en loop i systemet där politikerna väljer ut politiker, och alla blir mer och mer lika. De väljer ut varandra efter hur lydiga knapptryckare de är, och i förlängningen får vi det läge vi är i nu, när man systematiskt genom ett darwinianskt system valt ut de allra mest medgörliga och odugliga. För de medgörliga i partierna hamnar till sist på toppen och väljer ut likasinnade. Det är därifrån den konformism och PKism som dominerar Sverige kommer ifrån. (kolla gärna podcasten på min blogg om det här, det är de två äldsta posterna)

Jag ser alltså inte representativ demokrati som det egentliga problemet, utan att problemet är att makten är hos politikerna och partierna. Om vi faktiskt hade representativ demokrati så hade ingen av idioterna som sitter i riksdagen idag blivit valda. De är inte där för att folk har förtroende för dem, de är där för att folk bara tillåts rösta på partier. (och dessutom får man inte ens den politiska inriktning som partierna lovar iom DÖ).

Så, ge riktig representativ demokrati en chans först är mitt svar. Det krävs många reformer för att rädda landet.

https://www.flashback.org/sp60167887

Oj, det där var väldigt träffande. Jag tror det är just det här problemet som jag flera gånger allt för klumpigt har försökt formulera: Att ALL diskussion sker på deras villkor.

De har satt upp regler och normer för diskussioner som ger dem ett övertag i alla lägen. Det är inte bara det att de satt upp gränser för vad som får sägas och kan döma ut människor som mindre värda rasister eller liknande.

De har kontroll över hela diskursen, om vilka ämnen som är viktiga att diskutera och vem som får diskutera dem. De har värderat vad som är viktigt och vad som är oviktigt och gjort det till sanningen. Om en person säger neger är det något så fullständigt fruktansvärt att det inte finns någon gräns för hur upprörd man ska vara. Om en person våldtar en annan människa så är det mindre allvarligt, och skulle våldtäktsmannen vara invandrare så är han nästan helt ursäktad.

Detta är ju helt vansinniga värderingar som egentligen inte är folkets värderingar, men eftersom media kunnat kontrollera vad som sägs offentligt så har det ändå fungerat som våra värderingar.

DETTA måste sluta nu! Jag pratade någon gång om att inte acceptera deras världsbeskrivning och värderingar, genom att säga saker som ”jag är inte rasist,” men jag inser nu att det är mycket viktigare än vad jag trodde. Vi måste bemöta deras skeva värderingar vid varje tillfälle. Vägra acceptera att rasism är en viktig fråga! Vägra acceptera deras apartheidsystem där vissa har andra rättigheter eller där ord är värre än våldtäkter.

Vi måste återerövra verklighetsbeskrivningen och ”berättelsen”. Vi måste etablera en berättelse där folket har fått nog av deras ordlekstyranni. Där antydningar om att man inte får säga si eller så möts med en direkt tillrättavisning att de kan ta sitt förtryck och sina sjuka värderingar och stoppa upp dem. DET ÄR INTE OK ATT VARA PK. Det är att stå på förtryckarnas sida. Det är att skydda våldtäktsmän. Det är att behandla människor olika beroende på kön, ras, sexualitet. Det är intolerans!

Ta varje tillfälle att påpeka hur deras PK-idéer är precis så förtryckande och intolerant som det de påstår sig kämpa emot. Och låt inte någon komma undan med att angripa dig för att du ger svar på tal.

Kallar de dig rasist så är de förtryckare som behandlar sina medmänniskor illa och inte tolererar åsiktspluralism.

Kallar de dig lättkränkt så är de empatilösa.

Ifrågasätter de din agenda så är de konspiratoriska och oempatiska.

Försöker de vända det till att du genom att inte genast backa är islamofob, homofob, rasist eller liknande, så är det de som använder härskartekniker och borde skämmas.

Eftersom samhället ser ut som det gör så är det den här sorts metoder som fungerar. Hitta din inre kränkthet och protestera vid varje kränkning och anklaga motståndarna för att vara dåliga, oempatiska, trångsynta, människor som gör skillnad på folk, att de har en förenklad svartvit världsbild, att de måste bli mer open minded osv…

Det kanske inte funkar när du testar att bemöta dem så, men det handlar inte bara om det enskilda tillfället, det handlar om hur samhället förändras när människor konsekvent hela tiden biter ifrån. JU fler som gör så här desto snabbare blir det etablerat och fler följer på.

Vi lever i ett samhälle där det effektivaste sättet att få som man vill är att skrika som ett barn om hur kränkt man blivit och att man är utsatt för förtryck. PKisterna har satt tonen, så det är dags att de får svar på tal.

Tänk bara på att:
Den som kämpar mot SJW bör se till att han inte därvid själv blir ett SJW. Och då du länge blickar in i en PKism, blickar PKismen också in i dig.

Men låt bli att anklaga PKisterna för att vara oikofober, svenskfientliga eller liknande. Sånt har ingen betydelse eller värde för dem. Det som bränner bäst är snarare att kalla dem oempatiska, fundamentalister, sexistiska m.m. Helst ska det inte ske direkt som försvar av dig själv eller dina åsikter, utan göra som PKisterna själva och peka ut en PK-brist i deras eget resonemang. Om de försöker få det till en fråga om ”att inte spela SD i händerna” eller liknande när folk vill protestera mot en gruppvåldtäkt. Påpeka då hur respektlös de är mot offret, och att det är ett sexistiskt och djupt oempatiskt förhållningssätt att förminska en kvinnas lidande så.

Och som bonus så tror jag att den här sortens svar är de som gör PKisterna allra mest kränkta och griniga.

https://www.flashback.org/sp60184901

När pendeln nu börjat svänga till PKisternas nackdel så har jag funderat lite på hur kampen ser ut. I tråden om att Nyheter idag avslöjade förnamnet och ett kort mail från en person som ville att en bild på när hennes bror blev arresterad för inblandning i våldsamt upplopp skulle tas bort, så blev det aktuellt igen att fundera på spelreglerna i konflikten. (FB) Nyheter Idags Chang Frick hänger ut privatperson som kontaktat Ni

PKisterna har från sin maktposition kunnat förfölja och förtrycka oliktänkande, men så har det inte alltid varit. Det är PKisterna som har flyttat gränsen för vilka medel som är ok att använda. De har öppnat Pandora box och släpp ut allehanda fulheter i världen. De har alltså ritat om spelplanen och därmed också gett motståndarna en moralisk rätt att använda samma medel.

I enlighet med PKisternas agerande är det:

Det är ok att hänga ut människor på media och på nätet för deras åsikter.

Det är ok att hindra, skada eller helt stoppa en människas karriär beroende på åsikter.

Det är ok att systematiskt hjälpa fram personer av en viss ras, ett visst kön eller liknande.

Det är ok att använda sig av samhällets institut, så som skolor, statsmedia och myndigheter m.m. för att driva sin agenda och sprida sin propaganda.

Det är ok att censurera och ljuga för att skydda och stärka sen egen agenda och ideologi

Det är ok att etablera ett hat och ett tankesätt hos folket mot en uttalad fiende bland folket.

Det är ok att diskriminera beroende på ras och kön m.m.

Det är ok att slösa besinningslösa summor av våra skattepengar på för ideologin symboliska frågor

Det är ok att tysta ner brott som begås mot åsiktsmotståndare och att ge sitt tysta medgivande genom att sitta passiv

Det är ok att uttrycka sig förnedrande om någons kultur eller nationalitet

Osv osv osv

Denna förändring av beteendet mot åsiktsmotståndare har de infört från maktposition och inte som en eskalering under en jämn konflikt. Det är alltså att jämföra med att ta till allt mer brutala metoder mot en person som redan ligger ned.

Så inte nog med att detta ska ses som helt ok att göra mot motståndaren när pendeln svänger, eftersom övergreppen skedde från ett tydligt överläge och helt ensidigt, så finns det en väldigt berättigad ilska hos de drabbade som måste komma till uttryck. Det är helt rimligt att svara med en ytterligare eskalering efter en så orättvis behandling. Poängen är att man måste ha full förståelse för att människor ger tillbaka med samma mynt plus ränta.

PKisterna har gett oss mandat att bete oss precis hur svinigt vi vill i den här konflikten. Den enda gränsen är i praktiken den personliga moralen, men den moralen kan inte appliceras på andra. Om någon i sin ilska tar till våld och kanske dödar en representant för PKismen, så är vi nog tvungna att ha förståelse för det, vi skulle kanske inte begå handlingen själv av moraliska skäl, men vi kan inte ifrågasätta en persons agerande efter ett sånt förtryck och en sån orättvisa.

Min förhoppning är att det ändå kan skötas så pass snyggt att de skyldiga straffas bara tillräckligt hårt så att ingen känner att den inte fått upprättelse, och att vi tar till de åtgärder som behövs för att reparera samhället igen.

https://www.flashback.org/sp60178174
Om hur Cuf tänkte kring att kopiera SD:
Det jag finner lustigt är hur man beskriver det som en smart strategi av SD att gå i konflikt med övriga. Det är ju ingen strategi, det är ju något som bara föll i knäet på dem för att de för en politik som har ett väldigt starkt stöd hos folket som hela övriga partisystemet står på precis motsatta sidan av.

Det är väldigt talande att SD driver en politik förankrad i verkligheten, medan CUF spekulerar kring vilka berättelser om konflikt de kan skapa för att få uppmärksamhet. Sjuklövern, och särskilt C och L, är såna partier som helt saknar egentlig politik utan enbart består av tomma utspel och strategier.

Hur vore det om man försökte föra en egen politik istället för att välja politik efter den senaste röstfiskar-kampanjen?

Värdelösa skräpmänniskor!

Mitt inlägg på flashback om en ny ideologi

https://www.flashback.org/t2820139

Vi behöver en ny ideologi! Även om inte liberalism, socialism, konservatism eller nationalism m.m. är döda så är de samtliga svårt skadade eller sjuka.

Den innevarande ideologin i väst: PKismen; är i stort sett en ideologisk cancersvulst som kunnat växa obegränsat. En synnerligen elakartad variant som spritt sig och trängt in i varje del av samhällskroppen. Skyddad av både media och akademi har den kunnat utvecklas utan att få sina motsägelsefulla och irrationella idéer ifrågasatta eller testade. Den har utvecklats av de värsta extremisterna som följd av dess inbyggda ”underifrånperspektiv,” där bara de av ideologin erkända offren kan formulera ideologins sanningar, samtidigt som ideologin sitter vid makten och genomdriver idéerna i samma stund. Men det där tar jag upp i podcasten, och kommer antagligen lägga ut på min blogg snart också. Poängen är att denna cancer inte kommer överleva när dess inre motsägelser börjar belysas, utan den måste ersättas av någon sundare ideologi.

PKismen må vara vidrig, men den kan också föra med sig något gott. Dess blotta vansinnighet öppnar upp för nya idéer, som att ifrågasätta det nuvarande politiska systemet eller att bilda sig en ny bild av den politiska och mediala eliten, och få en ny förståelse och motivation som leder till att fler människor gör sin röst hörd. Insikten om att makten är klart dummare än den vanlige svensken och insikten om vad som händer med ett samhälle om man inte säger ifrån, har öppnat mångas ögon för möjligheten att själv formulera sina idéer och inte blint lita på systemet.

I den här miljön, när ett ruttet ideologiskt bygge är på väg att rasa samman, är det dags för nya ideologier att vakna. Både socialism och liberalism måste renas från cancern och formulera om sina idéer för en ny tid, och nationalism och konservatism måste etablera sig igen med ett nytt självförtroende efter en lång tid av förtryck.

Mitt förslag till ideologi är inte en ideologi i egentlig mening, utan snarare ett nytt format, eller ett nytt fokus, som går att applicera på samtliga ideologier:

1. Tänk långsiktigt på vilka mönster som uppstår i samhället och kulturen av beslut.
2. Fatta beslut inte på grund av vilka värderingar vi har idag, utan på vilket samhälle vi vill ha i framtiden utifrån våra värderingar.
3. Låt ideologin vara självmedveten, ständigt omvärderande av vilka förändringar som skett i världen och i sig själv.
4. På ett personligt plan agera i vardagen med samma strävan mot det samhälle vi vill ha.

Jag ska försöka ge lite exempel på hur jag tänker.

När kvinnlig rösträtt infördes var anledningen att våra värderingar sa att kvinnor var jämlika med män och därför skulle ha samma rätt att rösta. Enligt punkt 1. och 2. ovan så skulle man istället se till vilka effekter införandet innebar och om det resulterar i ett samhälle som passar våra värderingar.

Det här är ett sätt att se på utvecklingen från beslutet om kvinnlig rösträtt:

Om man tror att män och kvinnor är olika – och det gör nog de flesta som är ärliga mot sig själv – varför funderar man då inte över följderna av ett sånt extremt ingrepp i strukturerna? Plötsligt så är hälften av väljarna av en helt annan sort; det måste ju få enorma konsekvenser för hela samhället. Alla värderingar kommer att skifta rejält i en ny riktning när kvinnor får ett så stort inflytande plötsligt.

Låt ta några påståenden om hur kvinnor är och fundera hur ett samhälle skulle påverkas av att dessa får mer inflytande. Dessa egenskaper för är hämtade från någon gender studies-sida:

dependent
emotional
passive
sensitive
quiet
graceful
innocent
weak
flirtatious
nurturing
self-critical
soft
sexually submissive
accepting

Kan vårt samhälle ha tagit en sådan riktning efter att kvinnlig rösträtt infördes? Uppriktigt så blir det nästan komiskt när man ser ”sexually submissive” där och känner till cuck/hanrej-memet. Men håll med om att det faktiskt är förvånansvärt träffande vad gäller kritiken mot det moderna samhället och PKismen. Till kvinnors försvar kan man ju nämna påstående om att ”om kvinnor styrde världen så skulle det inte vara några krig.” Kanske är det så att anledningen till att vi inte haft krig mellan demokratier är inte p g a demokratin i sig, utan för att kvinnor har fått inflytande? Möjligt, men inte självklart, precis som det inte är självklart att PKismen är en följd av kvinnlig rösträtt.

Min poäng är att den här sortens funderingar aldrig förekommer utan att man inför förändringar enbart med hänsyn till de värderingar man har. Ta till exempel nyliberalerna som ville ha öppna gränser. Det är ju inte de enda värderingarna de har, de vill ju ha fri marknad, låga skatter och mindre välfärdsstat också. Men de högg direkt och drev på för att släppa in så många som möjligt till landet utan att först bygga om samhället för att fungera med fri invandring.

Nu är ju invandringen ett lite elakt exempel då det är en följd av PKism-cancerns infiltrerande av alla ideologier, men det visar ändå på hur extremt kortsiktig vi har varit. En förklaring är förstås att vårt partisystem är ett urvalssystem för konformister och oduglingar och att den konformismen har runnit ner från toppen in i de breda folklagren och på så sätt förlamat rationellt tänkande.

Min önskan är att vi från och med nu tänker långsiktigare, medvetna om vilka effekter som beslut har på vårt samhälle och kultur. Och i förlängningen hur samhället och kulturen påverkar oss själva. Tänk på hur PKismen fick oss att oupphörligen hjärntvätta varandra med tomma fraser, kritiska antydningar om vilka normer som ska gälla, direkt smutskastning och mobbning av de som avviker osv. Vi måste börja se helheten. Hur hela samhället och i förlängningen hela mänskligheten hänger ihop.

Det finns moralisk aspekt här också som ni antagligen noterat med punkt 4, och resonemanget ovan. Om våra beslut, både små vardagsbeslut och stora politiska beslut påverkar samhället, kulturen och till sist även oss själva så är vi själva i en mening ansvariga för hur samhället behandlar oss! Men det är en annan fråga som jag får återkomma till någon annan gång. Det är dock en del av det här nya ideologi-formatet.

Den tredje punkten är en sorts brasklapp. Antagligen har en och annan funderat några varv redan kring hur den här ideologi-idén passar in. Vad skulle det innebära att införa ett sånt här system; vilka följder skulle det få och vilka mönster skulle uppstå i samhället? Det är nu man märker att det här är en inte så enkel ideologisk grund och att det genast uppstår en sorts rundgång i tankarna.

Om vi antar att ideologin får spridning så finns det en inbyggd risk med ideologier som talar om ett framtida samhälle bättre än det nuvarande. Det blir lätt utopier och när man dessutom uppmanas handla och besluta idag för att skapa de mönster som kan ge oss det där framtida samhället, då öppnar man upp för allehanda otrevligheter. För kommunister skulle det kanske låta som ett obetydligt offer att döda några miljoner idag för att oändliga triljoner ska kunna leva i snöflingekommunistiska rymdsamhället i framtiden. Men inte bara själva mördandet är en risk, utan även risken att människor fastnar i en osund loop som med PKismen. När en ideologi har komponenter som får den att programmera sina ideologister och andra människor så kommer det till sist eskalera okontrollerat.

Är det något som jag lärt mig av PKismens katastrof så är det att värdera själva ideologin innan man ansluter sig (även om PKismen dessutom var en så lömsk ideologi att de flesta inte förstod att de blivit PKister). Vilka idéer är det som ideologin har och hur kommer de påverka inte bara världen utanför utan även den själv? I PKismens fall var det stora problemet idén om att de av ideologin utvalda offren (eller egentligen de som gjorde sig till förespråkare för dem) fick subjektivt definiera normer och sanningar med sina känslor som riktmärke, och att det var en moralisk plikt att övervaka och rätta varandra så att den systematiska självhjärntvätten/programmeringen kunde ske bland folket.

Om man ska gå till kärnan av problemet med PKismen så är det antagligen idén om offer, förövare och att man ville öka makten för offret. Och även om jag inte begriper alla turer så tror jag det är ett tillfälle för mänskligheten att lära sig något av sitt misstag. Kanske finns det ett inneboende problem i att dela in människor i onda och goda på det sättet.

Min poäng med punkt 3. är alltså att det är viktigt att förstå ideologiernas mekanik, vad som leder fel och vad som inte gör det. Jag är dock pessimist och ser det som ofrånkomligt att alla idéer vi skapar kommer leda åt helvete om vi inte stoppas. ÄVEN idén att stoppa allting inom en viss tid. Det är antagligen ett ofrånkomligt resultat av system som innehåller medvetande och därmed är självlärande. Korruption och elände är något som vi bara kan hålla stången i korta stunder. Kör vi inte ner i diket till höger så håller vi för långt åt vänster och hamnar i det diket istället. Men vi lär oss! Och håller för långt åt höger nästa gång…

Jag ska fundera lite till kring hur ideologier fungerar och vilka komponenter som är minst dåliga, men jag är nyfiken vad ni tycker så här långt. Hur skulle din ideologi se ut med ett sånt här perspektiv?