Petersonismen Ett utkast till en ny ideologi

Min ideologi bygger på Jordan Petersons tankar som i sin tur bygger på bland annat existentialismen, Jung, Kristendomen, pragmatismen, Darwins evolutionsteorier m.m

Jag ska beskriva ideologin här. Bakgrunden kan ses i den andra videon eller läsas på bloggen.

Petersonismen lägger stort ansvar på individen istället för staten. Det handlar främst om ett moraliskt ansvar för sitt samhälle, men också för sin egen situation. Detta följer av Petersons betoning på det individuella ansvaret för sin situation.

Petersonismen lägger en stor vikt vid ärlighet.  Detta följer av Petersons uppmaning till att tala och agera sant och se var man hamnar.

Petersonismen lägger också en stor vikt vid moralen. Den moral som Peterson menar finns uttryckt i kulturens myter. Detta är dock inte statens sak att lägga sig i utan något som är individens ansvar.

Notera att petersonismen inte är moralistisk. Det finns inte en uppmaning till att övervaka andras moral, utan enbart sin egen. Med en särskild betoning på att vara ärlig mot sig själv.

Kulturen är Petersonismen riktmärke. Som en följd av att fokus är på individens ansvar och dennes ärlighet mot sig själv, så finns det inga självklara principer, som i andra ideologier, som ideologin strävar emot. Ärlighet och ansvar är förutsättningar för ideologin inte dess mål. Staten är bara tvungen att ge tillräcklig frihet för det individuella ansvaret.

Den vill alltså inte tvinga på medborgarna frihet som liberalismen för dess egen skull. Den vill tvinga dem till viss frihet så att de kan ta eget ansvar. Målet är alltså inte friheten, utan det är bara förutsättningen för ansvaret.

Den vill inte tvinga på dem en viss form av rättvisa som socialismen, men den kan sträva emot en viss rättvisa indirekt genom medborgarnas vilja. Den idé om rättvisa som finns i kulturen vid tillfället.

Däremot ligger den nära konservatismen med sin betoning på kulturen. Den vill ha en stat som inte inkräktar på individernas ansvar, men den har i sig inte en vilja att tvinga på individen några givna värden. Värderingarna kommer istället naturligt från den gemensamma kulturen, genom individernas agerande.

Den skiljer sig från konservatismen på samma sätt som från liberalism och socialism i att den inte har givna principer eller värderingar som den strävar emot. Den är i grunden existentialistisk och individen själv bestämmer vilka värderingar och vad som är samhällets mål. Det är istället upp till individen att välja sina principer, och upp till den enskilda politikern att välja sin politiska plattform, genom deras individuella handlande. Politikern har alltså inte lojalitet mot några principer givna av ideologin, utan han har sin lojalitet till sina väljare. Endast kravet på att inte inkräkta på individens ansvar.

Idealiskt så är han en person som står för sina egna principer och väljs in av de som delar hans principer, och blir på så sätt deras röst. En röst för en del av den gemensamma kulturen, vilket förstås ger det lokala samhället en större tyngd, mot staten. Tillsammans blir alltså politikerna inom Petersonismen, i teorin, en kör som uttrycker hela kulturens vilja.

Så även om inte ideologin har principer att sträva emot som de övriga ideologierna, så uppstår en indirekt riktning genom att politikerna svarar emot delar av folkviljan. Kulturen själv blir ideologins indirekta mål. Vilket ger en helt annan flexibilitet, när folket och därmed kulturen agerar som ett medvetande som kan anpassa sig efter utvecklingen.

Ansvar, ärlighet och moral är principer i ideologin, men det är inte något den strävar emot, utan något som ligger som dess grund för att individen ska kunna ta ansvar och driva kulturen. Det är den form av harmoni på alla nivåer som Peterson talar om. Existentialistism i kubik. Individen väljer sin identitet genom sina handlingar, ocxh därmed sina värderingar, sitt samhälle, sin framtid. Alltså en levd sanning. Han städar sitt rum och får ett ordnat samhälle.

Notera att äganderätt, jämlikhet, m.m. inte är nödvändiga för att forma en identitet och därmed påverka samhället. Men man kan anta att det sett till vår kultur är rättigheter som kommer försvaras även om de egentligen inte är nödvändiga för själva ideologin. Exakt vilka friheter som är nödvändiga för att skapa sig en identitet och värderingar kan förstås diskuteras. Friheter som yttrandefrihet och demokrati är troligen givna, eftersom det vore att begränsa individens effekt på kulturen om de begränsades.

Ideologin blir en balansgång mellan kaos och ordning. Mellan individ och kultur. Där kulturen lägger grunden för individen som skapar kulturen genom sina handlingar. Det handlar inte bara om hur individen påverkar andra, utan om hur han lever som exempel. Försöker han manipulera andra till att tänka som honom, så ska fokus ligga på hans handling. Han strävar emot ett manipulativt samhälle. Lyckas han vara ärlig så ser han att detta är fel, och han försöker därför leva mer som ett moraliskt ideal

Den ideologi som kan tyckas närmast på ytan är libertarianismen, men som märks har de helt olika grund. Libertarianismen har en individualistisk grund, medan Petersonismen har en existentiell grund. Petersonismen har individens ansvar som mål inte dens frihet. Existentialismen kräver dock en viss frihet, men den kan ge upp övriga friheter om det är kulturens vilja. Främst handlar skillnaden alltså om majoritetens tyranni. Petersonismen har inte ett självklart motstånd mot slaveri till exempel, även om det troligen är synnerligen osannolik utveckling sett till att den nuvarande kulturen, dess moral, och den strävan emot ett självförbättrande som följer av individuellt ansvar och ärlighet, vilket i förlängningen speglas i kulturen.

Libertarianismens mål är individens frihet. Petersonismens mål är det mål som individerna har tillsammans: Folkviljan.

Just det faktum att den till sin natur styrs av kulturen gör att den är helt olika i olika tider och i olika kulturer. Under 50-talet skulle den ha varit klart socialistisk, men med en särskild prägel som skiljer den från socialdemokratin. Den kan sträva emot en socialistisk rättvisa, men utan den omhändertagande och ansvarstagande staten som socialdemokraterna tänkte sig. Den skulle då försöka omfördela resurserna, men inte ta kontroll över samhällets institutioner.

I den nära framtida kulturen så skulle den antagligen ta en betydligt mycket mer libertariansk och nationalistisk inriktning som följd av att Pkismen förbrukat förtroendet för staten och för att invandringen leder till en uppvärdering av det svenska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.