En omformulering av min ideologi. Ett utkast.

Pkismen (politisk korrekthet som ideologi) har visat hur man kan förändra samhället och kulturen genom att förändra normer. Genom att programmera människor till att programmera varandra och sig själva.

Man lär sig hur man ska reagera och agera när någon säger eller gör fel saker enligt Pkismen.

Det handlar om insikten om att kultur och samhälle är en social konstruktion. Och att man kan förändra människors sätt att tänka genom att förändra kulturen, och att man kan förändra kulturen genom att förändra människorna.

Genom att etablera en idé hos tillräckligt många så kan man få hela samhället att byta riktning. Särskilt om man har till gång till de resurser som media har.

Den nya paradigmen kommer handla om att alla är medvetna om detta och att kulturen förvandlas till ett slagfält.

Det är denna föreställning som ligger till grund för idéer som att ett sexistiskt skämt är något mycket allvarligt, eftersom man ser till hur det som norm förändrar vårt sätt att agera och tänka. Man säger att det är del av en våldtäktskultur, att det beteendet är vad som upprätthåller en viss kvinnosyn.

Stora delar av vänstern har förstått det här tänkandet, och de som lyssnar på mina andra videos har också insett hur även vi som är motståndare till Pkismen eller vänstern är med och upprätthåller deras PK-kultur genom vårt sätt att agera och följa normer.

Detta leder vidare till min ideologi. För det som kommer hända är att vanliga människor blir medvetna om denna koppling mellan normer och kultur, och hur väldigt lätt det varit att förändra kulturen och vårt tänkande.

Denna insikt kommer att få en effekt, och ideologerna kommer inleda en kamp om våra hjärnor, om vilka normer och värderingar vi ska ha, och den kultur som uppstår ur det.

Min ideologi är ett försök att svara på det här problemet. Om vanliga människor förstått detta så kommer de att reflektera mer över vilka ord de använder, vilka mönster de följer och vilka statusroller de tillskriver andra. Man kommer se världen som en plats för ömsesidig hjärntvätt.

Det kommer göra att människor frågar sig: Vem är mitt egentliga jag?

Frågan är större än så. För man har ju insett att ens beteende spelar en roll för vilket samhälle vi får. Man finner sig alltså i en situation där man inte vet vem man egentligen är, men vet att den identitet man väljer eller tilldelas kommer strukturera kultur och samhälle.

Denna existensiella kris påminner lite löst om John Rawls idé från En teori om rättvisa. Han tänkte sig ett sorts urtillstånd utanför verkligheten där människan inte vet vem de kommer vara i livet, men ska besluta vilka regler som ska gälla i samhället, och därmed är tvungna att skapa ett så rättvist samhälle som möjligt utifall de skulle hamna i en besvärlig position. Om det skulle visa sig att de blir handikappade så bör de ha skapat regler för samhället som minskar nackdelen med att vara handikappad, men samtidigt inte belastar systemet så mycket att det fick för negativ effekt på samhällets allmänna välstånd.

I den situation som människorna står inför i vår tid och framtid, så vet de inte vem de är, fullt ut, men de vet att det finns en koppling mellan deras identitet och det samhälle det resulterar i. De har en kultur och kulturen har gett dem deras värderingar, men de inser också att kulturen är en konstruktion som kan byggas om som man vill beroende på vilken identitet man väljer. Mänskligheten väljer alltså sin identitet och sin kultur samtidigt.

Man känner någorlunda till sina brister och styrkor fysiskt och mentalt, men man har ännu inte valt personlighet och värderingar. Man kan välja att vara icke-autentisk och följa strömmen och låta andra diktera vad som är sanning eller inte; eller också kan man välja sin egen identitet själv och därmed välja samhälle.

Eftersom ens agerande i världen påverkar världen genom de val man gör när man följer normer eller låter bli, eller om man försöker skapa nya normer, eller om man rent av försöker skapa normer hos sig själv som direkt syftar till att förändra andras normer.

Man gör sitt val av vem man ska vara genom sitt handlande. Det Peterson ibland pratar om som levd sanning. Ens agerande bestämmer vilken roll man tilldelar sig själv.

Ett bra sätt att se situationen är att tänka sig det som ett exempel på the butterfly effect. Den lilla förändringen i din personlighet kommer förändra hela framtiden, inte bara för dig utan för alla. Må vara att det kanske tar lång tid innan effekten blir särskilt stor. Betänk då om du skapar en hel identitet, vilken effekt det får på världen. Det är att jämföra med den förändring det skulle innebära för verkligheten om du aldrig varit född. Tänk då också på att du inte är ensam i detta val, utan att i praktiken hela mänskligheten fattar dessa val.

Dessutom så kan du välja en identitet som är designad för att påverka andra och förändra deras identitet. Du skulle till exempel kunna välja att vara en aggressiv intolerant person som kräver att alla lyder under dina övertygelser. Det är ett effektivt sätt att dominera andra människor och på så sätt göra ett än större impact på kulturen. Det är detta som Pkister och SJW sysslar med.Och våra identiteter låter dem hållas.

Men Pkisterna är inte reflekterande, de har insett att de kan dominera kulturen genom sitt beteende, men de har missat att de själva är lika påverkade av kulturen de skapar. Deras dominerande extremism, leder till en extremare kultur, och det gör dem än mer extrema. De har inte insett att det slår undan grunden för deras identitet. Den och deras värderingar blir lika godtyckliga och relativistiska som allt annat.

Om de skulle inse det skulle de stå inför samma problem som jag beskrev ovan. Insikten om att de väljer sin egen identitet och därmed kultur.

Det avgörande ögonblicket för den här utvecklingen är när medvetenheten om detta sjunkit in hos tillräckligt många för att nå en kritisk massa. Det är då som min ideologi, filosofi eller paradigm, kan förverkligas.

Min ideologi säger följande:

Du är ansvarig genom dina val att välja vem du är och du väljer därmed vilket samhälle som du strävar emot. Vi får det samhälle vi förtjänar.

En förutsättning för att du alls ska kunna skapa ett samhälle och en kultur du kan trivas i är att du är ärlig mot dig själv. Ärlighet är grunden, och det är det första valet.

Som peterson säger. ”Var ärlig och se vad som händer”

Om man istället väljer att vara falsk så får man det PK-samhälle vi har idag.

Den ideologi som jag föreslår tar fasta på detta, och lägger ansvaret på varje individ för vem den är och det samhälle den lever i.

Detta leder till att kulturen förändras i riktning mot ansvar och ärlighet. Men det har också den effekten att dessa ärliga autentiska människor lever ut sin sanning direkt. De kan inte bryta med sin kultur, men de kommer, medvetna om den betydelse deras val har och det ansvar de har, att förändra kulturen efter sin unika identitet.

Det innebär att ideologin inte har en röst utan en hel kör. Den strävar åt flera olika håll, med bara den gemensamma övertygelsen om personligt ansvar och vikten av ärlighet.

Ideologin har inte ett mål som liberalismen att befria människor, eller att ge människor en viss rättvisa, som socialismen. Utan dess mål är det mål som varje enskild individ väljer. Därför blir den inte enkelspårigt fixerad vid något utan uttryck för en gemensam allmänvilja, eller folksjäl. Den blir kulturen uttryckt som ideologi.

Detta innebär att den i praktiken blir ett kollektivt medvetande som kan anpassa sig efter folkets upplevda behov. Det enda som den är bunden vid är ärlighet och personligt ansvar. Därför har den alltid en strävan emot ett självförbättrande. Men den kommer också vara immun mot de låsningar som de övriga ideologierna har eftersom den hela tiden anpassar sig efter en folkvilja/själ.

Den kommer alltid vara kluven i två delar, eftersom det är så vi människor tänker. Vi definierar oss utifrån motsatser. Det blir en höger-kulturism och en vänster-kulturism. Det är en sund dynamik, precis som Peterson säger behöver de varandra för att få ett stabilt och dynamiskt samhälle.

Tillägg

Individen är alltså uppmanad till att agera ärligt i sitt egenintresse för att få den identitet, kultur och det samhälle den vill ha utifrån sin identitet.

Denna samtidighet i skapelsen av både identitet och kultur är intressant, där kulturen lägger en grund för identiteten men samtidigt blir skapad, åtminstone som idé, i samma ögonblick. Det är som två spegeltvillingar som vandrar genom historien tillsammans. När den ena förändras förändras också den andra, och de anpassar sig för att hantera de problem som de stöter på. När individen t.ex. skräms av en hotfull fiende, så anpassar den sin identitet till en mer krigisk sådan och kulturen svarar på de nya normerna och förändras den med. Men detta driver i sin tur på individens identitet i en krigisk riktning tills det orsakar problem och den försöker anpassa sig igen, med samma mönster.

Men när insikten om hur lätt man kunnat förändra kulturen uppstod hos vissa individer så har utvecklingen tagit en ny riktning. Det är att jämföra med ett virus i kulturen som kapat den och fått den att förändras på ett osunt sätt, och då också förvrida individernas identiteter till extremism. Det tillstånd vi är i idag, framförallt vad gäller alla dessa invandrare är det nya problem som vi drabbats av som följd av detta virus.

Anpassningen kommer innebära en förändring som tidigare fall, troligen med en högre värdering av den egna kulturen och en större fientlighet mot främmande kulturer.

Men problemet är att viruset i kulturen finns kvar. Denna idé om att man kan mutera både kulturen och individen. Det leder till att alla förändringar i kulturen som reaktioner på problem kommer spåra ur. Det är som om viruset satt sig på balanssinnet. Jag tror de rasistiska väderkvarnar man kämpat så hårt emot kommer bli verklighet just av den anledningen. Det kommer en överreaktion.

Dock så innebär medvetenheten om möjligheten att manipulera kulturen också en form av balansering. Om alla ideologier börjar dra och slita i kulturen så balanserar de ut varandra i stor utsträckning. Problemet är bara att den kraft och styrka som kampen förs med kommer driva iväg kulturen i en extrem riktning som det inte finns någon motkraft mot. Kulturens blinda fläck.

Det är det som skett med Pkismen. Det har inte funnits någon verklig motkraft mot antirasism och liknande. Så risken är antagligen mindre för ett nazistiskt maktövertagande eller en islamisering, än för något helt ur the blue corner. Det är per definition just det problem vi inte kan förutse som kommer drabba oss.

Det är därför jag ser det som viktigt att skapa en ideologi som strävar emot, och som har kulturen själv som sitt riktmärke. Men kanske innebär det bara att jag strävar emot just det problem vi inte kunnat förutse, att kulturell stagnation är vår nästa kris.

5 reaktioner till “En omformulering av min ideologi. Ett utkast.”

  1. Tja! Extremt utsvält på sömnfronten och borde kanske försöka formulera det här då jag har lite mer ordning innanför pannbenet, men jag gör ett försök.

    ”Det handlar om insikten om att kultur och samhälle är en social konstruktion. Och att man kan förändra människors sätt att tänka genom att förändra kulturen, och att man kan förändra kulturen genom att förändra människorna.”

    ”Men problemet är att viruset i kulturen finns kvar. Denna idé om att man kan mutera både kulturen och individen.”

    Tänker att detta är lite som att se genom the matrix …
    Ser du denna idé som ett fakta? Om man ser på det som att vi människor formas av kulturen, så betyder det även att det är svårt att avgöra vad som är det sanna jaget och ”sanna” värderingarna en människa har, då individen är en extension av samhället den formats av.

    Är inte detta ett sorts ”erkännande” av värderelativismen som sanning? Inga värden är absoluta – de tankar jag har är inte nödvändigtvis sanna och universella. Att de åsikter och värderingar du har är som en kostym du har på dig (eller tvingas på dig.)

    Kulturen är muterbar, och de åsikter ett samhälle benhårt tror på är en illusion som spricker under tryck.

    Du talar ofta om relativismen som en sankmark. Jag ser detta foruminlägg ovan som att du tar avstamp ur relativismen som sanning – omen en farlig sanning som vi helst bör glömma, om samhället inte ska gå sönder. Att det bästa valet är att bygga upp och stärka en kultur, istället för att urlaka den med frågor om varför-si och varför-så. Eller? Vet inte vad dina tankar är om det här.

    1. Exakt! Jag tror du är den första som förstått mig. 🙂

      Det innebär att människan är en extension av kulturen. Det är inga absoluta objektiva sanningar, för dessa är troligen inte tillgängliga för människan, utan kulturella sanningar. Det är delvis ett erkännande av relativismen, men det erbjuder ett alternativ i kulturen. Även om man tänker sig att det inte finns några objektiva sanningar eller värderingar som vi kan känna till, så erbjuder det oss att greppa.

      För det är som med nihilismen omöjligt att leva efter den föreställningen. Om man verkligen var likgiltig inför mening och värden så skulle man inte göra nåt utan ligga och sakta dö av törst. Man gör inte det för att man har värderingar som man fått från kulturen. Man har tvingats till värderingar som man måste förhålla sig till.

      Men kulturen är muterbar, så man kan förändra den genom att ändra sina egna normer och värderingar, och får man med sig folk eller gör det till en ideologi som PKismen eller denna, så kan det gå fort.

      I denna ideologi, så är det dock inte ett försök att gemensamt skapa en viss kultur, utan ett personligt ansvar att vara ärlig och leva enligt de värderingar man verkligen har. Förvisso kan man invända och säga att det visst är en gemensam strävan att skapa en viss kultur eftersom man uppmanas vara ansvarstagande och ärlig, och det är sant, men det är nödvändigt för att få en strävan emot individens värderingar, vilket i praktiken för människor närmare kulturens kärna, och närmare varandra i värderingar. Möjligen att det dock blir en polarisering i höger-vänster, men det är positivt. Det gör kulturen dynamisk.

      Så medan kulturens värderingar och sanningar är individuell inom sina ramar, och temporär, så är det det bästa vi har att förhålla oss till. Bakom det ligger förstås de biologiskt naturliga värderingarna som är del av människans väsen. Men den är mer instinktiv och primitiv. Den kräver en kultur för att formuleras.

    2. Och om du tycker tankarna är intressanta gjorde jag en video om ett gudsbevis också som kan byggas ut till en hel kulturmytologi. Det blir kulturens ideal som gud, vilket också är vad individerna i denna ideologi strävar efter.

      Jag är rätt osammanhängande och dålig på att presentera saken. Men det finns en text, som jag tror var ”stödord” eller skrevs som sammanfattning, i en kommentar till videon.

      https://youtu.be/cfFD8_FK6JM

      1. Har kollat på större delen av det du lagt upp på youtube, men har inte kommenterat något innan. har för mig att jag även lyssnat på videon du länkade, men då den är rätt lång så ska jag kolla in den igen och så får jag återkomma 🙂

        ”Men kanske innebär det bara att jag strävar emot just det problem vi inte kunnat förutse, att kulturell stagnation är vår nästa kris.”

        Undrar vad du menar mer konkret med kulturell stagnation som vår nästa kris. Kan du ge nått exempel?

        1. Kul att höra. 🙂 Min kanal är lite ojämn, Till en början försökte jag lägga upp minst en video per dag, med sämre kvalité som följd. Men jag ser det som en process där jag hela tiden lär mig nya saker och blir effektivare och förhoppningsvis bättre.

          Ja det om kulturell stagnation la jag mest till för att gardera mig lite inför framtiden. Jag tänker mig en sorts växelspel, med reaktioner och motreaktioner. I fallet ovan så blev man rädd för nazismen och blev besatt av att motverka något liknande igen och bland annat den motreaktionen ledde till PKismen, även om en mängd andra saker också spelade in. Man kan se hela historien på det sättet. Civilisationer försöker hantera sin värld genom skapa nya sätt att tänka, men eftersom civilisationerna består av människor så finns det medvetanden i systemet vilka anpassar sig precis som på börsen. Så fort ett mönster uppstår så kommer någon att vara smart nog att utnyttja det. Det går i så fall aldrig att bygga ett system som inte kan utnyttjas. Men man kommer försöka med den kunskap som man fick av den förra krisen, vilket i praktiken leder till att fröet till nästa kris finns i den lösningen. Det behöver inte vara stora saker som med nazismen och PKismen, för egentligen består dessa utvecklingar av en väv av mindre kriser och lösningar som tillsammans sluter upp i en stor kris som den vi har nu.

          Min tanke är att kanske är det en nackdel med ett för stabilt system, för då kan det gå åt helvete under väldigt lång tid innan krisen kommer, och när det sker har ”trycket” blivit så mycket värre. Jag tror det är vad som skett i Sverige och väst. Systemen är så stabila att korruption och inkompetens och vanföreställningar har kunnat utvecklas under en lång tid innan det verkligen märks, och då är systemet så fast förankrat att det istället blir en förstärkning av krisen. Vi kan inte stoppa den utveckling som drabbat oss via de system som finns, t.ex. demokratiska systemet, eftersom det är designat för att inte vara för snabbt i förändringarna för att säkerhålla ordningen. Nu beskyddar systemet kaoset istället.

          Det var mot det jag ville gardera mig lite. För om fröet för nästa kris skulle sås i denna lösning så skulle kanske nästa kris komma ur den lucka det lämnat. Jag vet inte vad det skulle kunna vara, men jag har en känsla av att det ofta blir en ironisk twist, som med PKisterna som blir allt mer lika fascisterna som de säger säg bekämpa. I detta fall kanske det bildas människor som är experter på att utnyttja de övrigas goda moral, en sorts kameleonter, som motsats till de ärliga svenskarna, men det är för likt PKisterna egentligen. Eller också så leder den sammanförande kraften i kulturen till att lokala samhällen kommer allt mer i från varandra. Kanske inte så troligt med, internet, men säg att filterbubblor kommer längre ifrån varandra och får egna, starka subkulturer.

          Det är en rätt pessimistisk inställning. 🙂

Lämna ett svar