Tankar om konservatism i en demokrati

Jag kom att tänka på en sak angående ideologier i en demokrati. Folk verkar resonera utifrån hur de vill att samhället ska vara enligt deras ideologi som om demokratin inte fanns.

Men en demokratisk ideologi borde inte tänka så utan måste låta demokratin forma den. När en konservativ exempelvis tänker sig att staten bör sköta utbildningen av lärare så tänker man sig det i en idealisk situation där lärarna utbildas enligt de värderingar som man själv har, eller åtminstone så neutralt som möjligt.. Men då glömmer man att i en demokrati så kommer inte den egna ideologin dominera ensamt, utan andra ideologier med andra ideal kommer styra i perioder. En socialdemokratisk stat kommer använda utbildningssystemet för att påverka lärarna i sin riktning.

Frågan man bör ställa sig är alltså: vill vi ha det så här under en socialistisk eller liberal styrning av landet?

I en demokrati är det förnuftigt att hela tiden tänka sig ett värsta scenario när man avgör vad som är en rimlig ståndpunkt. Och den rimliga slutsatsen oavsett vilken demokratisk ideologi man tillhör bör vara att allt som påverkar människor sätt att tänka bör staten hållas borta ifrån. Enda alternativet är om man tänker sig att man kan komma undan med det genom att missbruka den makten så effektivt under sin tid vid makten att man därmed kan behålla makten permanent. Men det förutsätter att man tillhör en ideologi som ser det som rimligt att utöva den sortens makt emot människor. Liberaler kan inte göra det om de är genuina i sin respekt för individen. Socialister ser individen underordnad kollektivet och kan absolut tänka sig att indoktrinera människor särskilt som de har en idé om att ta del i en kamp.

Konservativa är snarlika socialister då de ser samhället som överordnat individerna, men till skillnad från socialisterna ser de det inte som en kamp och har därför inte samma tendens att se ändamålen som helgande av medlen. Medan utvecklandet av kampen är ett mål i sig för socialister, så är de grundläggande värderingarna det avgörande för de konservativa. Är det ok att använda sin makt till att indoktrinera människor enligt våra konservativa värderingar? Nej, knappast. Det skulle i så fall vara en annan konservatism än den jag tänker mig. En mindre demokratisk variant.

Konservatismen bör därför med hänsyn till att vi agerar i en demokrati göra liberalerna sällskap i avväpnandet av staten. Verktyg, som public service, föreningsbidrag, forskning och utbildning i ämnen som påverkar människors sätt att tänka m.m., bör därför inte skötas av staten.

Men man kan gå längre också och fundera över vilken makt som staten tagit ifrån medborgarna. T.ex. förbud mot vapeninnehav som ger en illvillig stat en avsevärd makt över individen och folket. Men också bristen på begränsningar för vilka lagar som staten kan stifta.

Liberaler och demokratiskt konservativa bör därför ha samma syn på statens utformning.

Alternativet är fascism eller möjligen en mystisk demokratisk fascism. En sorts mjuk fascism i klass med socialdemokrati, som är demokratiskt övertygad men som ser samhället som ett slagfält av idéer och inte räds att manipulera människor för att skapa sitt idealsamhälle.

6 reaktioner till “Tankar om konservatism i en demokrati”

  1. Är det inte vetenskapen som staten ska hålla sig borta från? Sedan presenterar skolorna vetenskapen vilket i sin tur påverkar tankarna….
    De flesta i den akademiska världens topp vill väl göra karriär och ha egna teorier och teser. Vore universiteten mer styrda än tex. tvånget att infoga ett feministiskt perspektiv (bland andra perspektiv), så skulle väl någon annan forskare mosa argumenten med andra undersökningar….
    Vill man spetsa till det kan man ju tala om indoktrinering när skolan presenterar sin värdegrund, det är åsikter, men de måste efterlevs. Men är det inte ok. i slutändan då människorna indoktrineras att få en känsla för fari-play, ta upp problem i rätt forum, inte blunda för orättvisor och mobbning mm.

    1. Jo, staten bör hålla sig borta från vetenskapen/forskning. Ja, en värdegrund är helt klart indoktrinering. Jag ser såna moral-regler som något staten ska hålla sig borta ifrån. ”känsla för fair-play, ta upp problem i rätt forum, inte blunda för orättvisor och mobbning mm” är saker som man bör kunna hantera själv utifrån de värderingar som finns i vår kultur. Om staten går in och försöker manipulera våra värderingar så är det väldigt farligt. Vilket vi sett med PKismen.

      Jag tänker mig en naturlig, folklig kultur som ges frihet att utforma sina egna ideal och värderingar, utan inblandning från staten. Det kräver dock att vi inte har en mångkultur, eftersom det splittrar samhället om det får utvecklas fritt.

      1. ’Naturlig folklig kultur’-har inte det enbart betytt ’den starke rätt’ rent historiskt?
        Kommer inte subkulturer också att splittra samhället om de får växa fritt?
        Manipulera värderingar… Är inte det ett annat ord för uppfostran? Borde inte staten få uppmuntra och avråda från olika typer av agerande kan vi ju inte ha någon lag, eller missförstår jag dig?

        1. Med ”Naturlig folklig kultur” menar jag hela kulturen. Den är naturligt sprungen ur geografiska förhållanden, men också biologiska. Det är möjligt att det en gång funnits en starkes rätt-kultur, men kulturen är dynamiskt föränderlig efter förändrade förhållanden. Länsherrens makt över undersåten är inte fullständig. Även han är underkastad kulturens normer. Intrång i kulturen, som införande av kristendom och senare protestantism är inte en del av den naturliga utvecklingen. PKismen är ett postmodernt exempel som inte kommer lyckas, men antagligen lämnar spår(sår) i folksjälen.
          Subkulturer uppstår naturligt och är just sub-kulturer, underordnade den övergripande kulturen. Raggarna var inte ett brott med kulturen de var en naturlig utveckling. Ett frivilligt importerande av musik och stil. Om det går tillräckligt långt kan kanske subkulturerna leda till en splittring, men i så fall är det något annat i bakgrunden som orsakar det. Genuina motsättningar grundat på resurser kanske.
          Ja, man kan kalla det uppfostran om man vill, och det är inget staten ska syssla med. Det är en odemokratisk inställning att staten ska förändra människorna för att passa staten. Staten ska vara anpassad efter människan.
          Lagar bör motsvara människor uppfattning om rättvisa. Lagarna bör stiftas av en demokratisk församling som arbetar för att tillgodose folkets önskemål. När en sådan lagstiftande församling börjar stifta lagar för att anpassa folket efter sina önskemål, då har man ett tydligt tecken på att det finns en demokratisk brist i systemet. Jag anser att riksdagen inte är demokratisk eftersom den kontrolleras av politiska partier och inte av folket.

          1. Såååååå, om protestantismen kommit som en folklig rörelse i stället för att Gustav Wasa tog hit den, då skulle den vara ’naturlig’?

Lämna ett svar