Att leva med lögnen

Det tillstånd vi lever i nu är intressant. (Om jag använder ordet intressant lite för ofta så får ni ursäkta, det är mitt sätt att hantera katastrofen på. Ett distansierat och analyserande sätt för att hålla den verkliga innebörden på avstånd.)

Det jag menar är intressant är att alla vet att man ljuger och alla låtsas som om de inte vet, åtminstone inte offentligt. När Magdalena Andersson stolt proklamerar att de tidigare tomma ladorna nu är smockfulla och Sveriges ekonomi går som tåget, då är det ingen som tror henne; och heller ingen som blir förvånad över att de ”räknat lite fel” och det blivit ett underskott istället för överskott i statens finanser.

Politiker ljuger, det är väl inget att hänga upp sig på? Skillnaden nu är att man inte längre lurar någon. Alla vet att Löfven inte klarar av att ta ansvar för Sverige, alla vet att invandringen inte är lönsam oavsett hur lång sikt man tänker sig. Isberget ligger rakt i färdriktningen, men ingen gör något utan man hummar bara om att ”vi tar ansvar” eller ”det ska vara ordning och reda”.

Men det stannar ju inte där. När eliten vet att ingen längre tror på lögnerna så har slutat anstränga sig. När Sverige är med och röstar in Saudierna i FNs kvinnokommission så orkar inte jämställdhetsminister Åsa Regnér ens försöka ljuga. Istället för att svara på frågor så har hon redan innan låtit författa ett skriftligt svar som hon lämnat till sin sekreterare.

Alla inser att regeringen, smartaste bästa tjejgänget, är som barn. Helt ansvarslösa och odugliga för sitt uppdrag. Och även de själva inser tydligen att vi förstått det och försöker inte ens hålla skenet uppe längre. Lögnen har upphört att vara en lögn och blivit bara en ritual.

Vi håller fast vid en tom lögn för att vi inte klarar att ge upp den. Det är inte sagan om kejsarens nya kläder vi upplever, det är något betydligt mörkare.

1 reaktion till “Att leva med lögnen”

Lämna ett svar