FB-inlägg Förklarar PKismen och råkar bli konservativ på köpet.

PKismen är på sätt och vis en process. I början var den en lite vänstervinklad modernism, men sen kom idén om social konstruktivism, jag skulle säga att det nog började med Gramsci som flyttade marxisternas fokus från produktionskrafterna till superstrukturen/kulturen och de intellektuella, de som producerade och reproducerade kulturen. Framförallt media, men även akademin m.m. Vänstern tog fasta på detta och infiltrerade media m.m.

Framväxten har skett gradvis genom att flytta gränserna för exempelvis vad som är rasism. Till en början var det bara en etablering av åsikten att ”vi måste värna de svaga” vilket ju inte låter så dumt, men allt eftersom så dras snaran åt och det blir socialt oacceptabelt att ens tänka vissa tankar.

Genom att etablera sin ideologi så etablerar man också tabun och normer hos människor och en uppmaning att övervaka och programmera varandra. Det är ena delen i eskaleringens orsak, att människor programmerar och hjäntvättar varandra samtidigt som det är ett ideal att vara känslig. Alltså blir det ett ideal att vara extrem, och ideologin blir mer och mer extrem.

Den andra delen handlar om relativismen. Eftersom kulturen är helt godtycklig enligt PKismen så är alla värderingar subjektiva, men PKismen har ändå gjort vissa värden heliga: de subjektiva upplevelserna hos ”de svaga”. ”De svaga” och deras beskyddare blir alltså en privilegierad klass som många vill vara del av, vilket eskalerar PKismen ytterligare. Människor söker efter sin egen lilla speciella egenskap som gör dem ”utsatta”.

De som tjänar på PKismen är de som är PK och som därmed kan göra en karriär på sin ideologiska tillhörighet eller offerroll. En person som Arnstad som verkar lida av någon sorts fascismparanoia kan komma fram på bekostnad av personer som tar för mycket hänsyn till verkligheten.

Som en bieffekt så tjänar exempelvis invandrare på politiken också, men det är mest en bieffekt, även om det är en allvarlig sådan.

Lögner och mörkläggning är en följd av att man kan. Media är i den positionen och de har den här totalitära ideologin, det är naturligt för dem att skydda dessa ”svaga” och de har tvingat politikerna att anpassa sig (vilket de ju är expert på). Det ger en moralisk belöning i att man känner sig, och uppfattas av övriga i eliten, som god. Det blir en god gärning att ljuga, mörka eller relativisera exempelvis ”svaga” IS-terroristers ageranden.

Poängen är att det inte finns någon tanke bakom alls. Det är en ideologi som urartar eftersom den innehåller idén om social konstruktivism. Kombinationen av ett relativistiskt perspektiv på kultur och värderingar, och insikten om att man kan manipulera människor till att skapa den kultur man önskar.

PKisterna hittade på ett värde trots sin relativism: ”Det pågår alltid en maktkamp mellan svaga och starka i samhället och vi måste värna de svag.” Relativismen gäller alltså bara ibland… PKismen är byggd helt utan grund.

Om jag inte redan sagt det så har nog några smartingar insett att även mitt förslag egentligen också är farligt. Även jag utgår från att kulturen är godtycklig och att vi ska påverka människors sätt att tänka och agera för att förändra kulturen. Med målet att kunna få bort PKismen.

Men social konstruktivismen som idé är livsfarlig, vilket vi ju sett med PKismen. Om man bara gör ett godtyckligt antagande om vad som är moraliskt rätt så kommer man att hamna i civilisationens dike oavsett. PKisterna bestämde att de svaga skulle värnas och då hamnade vi i det här diket. Om man istället bestämmer att PKismen är fel och utformar en ideologi efter det, var hamnar vi då?

Anti-PKismen som jag ser den är i stort sett det som PKismen påstår sig stå för. Det är en idé om att ingen ska diskrimineras för åsikter, ras, kön osv. Alltså inga subventioner till manshatkurser AKA genusvetande eller positiv särbehandling. Egentligen ligger min Anti-PKism väldigt nära klassisk liberalism. Yttrandefrihet, rationalism, demokrati och liknande frihetliga tankar. Frihet från socialt förtryck är väl det som känns starkast idag.

Vad är det för grundläggande värde för denna ideologi då? Det är antagligen idén om en mänsklig rättighet att vara fri. Om man utgår från den idén och tar social konstruktivism i beaktande så hamnar man i ett annat sorts dike. Då skulle en snarlik utveckling ske fast av mer frihetlig karaktär. Personer som jag skulle försöka övertyga andra till att ansluta sig till samma berättelse och på sikt etablera denna liberalism som den rätta ideologin. Det skulle ske samma loopar där vi programmerar varandra, inte till åsiktsförtryck utan till självständighet och individualism. Processen skulle antagligen ske långsammare eftersom media och stat inte tvingar på oss den, men samtidigt så tar den avstamp i en reaktion mot PKismen, som kanske ger den en speciell färg.

Det dike vi tillslut skulle landa i är troligen ett upplösande dike. Ett dike där nationalstaten ifrågasätts och där all form av tillhörighet utom de mest naturliga förskjuts. Ett anarkokapitalistiskt entreprenörsamhälle.

Men nu tror jag inte vi hamnar där eftersom vi är medvetna om den här insikten vid det laget, och vi kommer försöka tackla problemet genom att sätta ett värde i att alltid ha två motsatta ideologier i samhället. Det leder antagligen till en helt annan sorts dike av polarisering och konfrontationer, men det vågar jag inte spekulera längre i.

Däremot funderar jag om det inte finns ”hopp” (allt är ju tillfälligt i dessa ständiga dikeskörningar) om man kan hitta en moral. Jag tilltalas som sagt enormt mycket av Jordan Petersons idéer, och om jag tolkar honom rätt så finns en moral att hitta i vår mänsklighet. Existensen av vårt medvetande är ju något relativismen inte biter på, och därifrån kan man bygga upp ett moralsystem. Om det är det enda vi verkligen kan tro på, så bör ju medvetandets funktion avslöja något fundamentalt som inte heller relativismen rår på. Hjärnans uppbyggnad och funktioner är en följd av evolutionen, och vår kultur är ju en följd av det. Den enda moralen som i så fall är att lita på är den som uppstått naturligt ur vårt sätt att vara.

Detta bör leda till en konservativ ideologi där man återgår till en sorts biologisk grund. Peterson går till myterna och Berättelserna som den grunden skapat för att hitta den här moralen och värdegrunden, och jag tror han har rätt. I så fall faller ju idén om relativismen och social konstruktivismen. Det går fortfarande att manipulera människor och kultur, men man kan inte göra det med anspråk på att skapa ”sanningar”. Det finns fasta sanningar att hålla fast vid precis som innan ”guds död”.

Det leder väl till ytterligare en annan sorts dikeskörning på sikt, men jag tror inte det blir lika allvarligt och ofta när man har en karta att förhålla sig till igen.

Så… jag antar att jag just resonerade mig själv till att bli konservativ.:o

Lämna ett svar